Syskon och Dylan
Jag funderar lite kring syskon, och då speciellt mina egna syskon. Eller ja, enbart kring min egna. Jag är så glad att dom finns. Tre stycken härliga, underbara, roliga, eftertänksamma, och snälla syskon. Så snälla att jag skrev två a4-sidor om dom i tidningen. Dom är helt underbara som sagt, och ojämförbara, tillomed med varandra. Tre helt olika individer som man kan ha till helt olika saker. Jag hoppas att jag är hyfsat användbar också. Men det får man väl tro.
Ändrade planer för morgondagen. Snickarna kommer inte förrän sent på eftermiddagen, så jag behöver inte fly fältet, utan kan ligga i soffan helt utan ångest och oro. Ska bli så skönt när köket är färdigt. Ni skulle verkligen se hur det ser ut i lägenheten, det är inte klokt. Men nu är det typ högst en och en halv vecka kvar i misären. Ska vi börja räkna ner tillsammans, eller håller ni koll själva? Jag har iallafall stenkoll.
Idag kom lönen, och två tredjedelar försvann direkt åt olika håll, men har ändå lite kvar som jag gott och väl kan leva på tills nästa utbetalning kommer. Gött som sjuttsingen!
Nu ska jag och Bob Dylan slumra in. Eller ja, han ska sjunga, och jag ska slumra. Vi brukar göra så när vi ses.
Imorgon ska jag förresten ta mod till mig och fråga en gammal vän om denne vill fika eller göra nåt snart. Om denne inte skulle vilja det, så får den väl säga det. Det är väl inte hela världen egentligen. Men blir ändå lite nervös. Tiden har ju gått, och folk förändras. Men det skadar ju icke att fråga.
Huruvida jag får vandra the walk of shame eller inte får ni läsa i bloggen den dagen det bestäms.
dj.
Ändrade planer för morgondagen. Snickarna kommer inte förrän sent på eftermiddagen, så jag behöver inte fly fältet, utan kan ligga i soffan helt utan ångest och oro. Ska bli så skönt när köket är färdigt. Ni skulle verkligen se hur det ser ut i lägenheten, det är inte klokt. Men nu är det typ högst en och en halv vecka kvar i misären. Ska vi börja räkna ner tillsammans, eller håller ni koll själva? Jag har iallafall stenkoll.
Idag kom lönen, och två tredjedelar försvann direkt åt olika håll, men har ändå lite kvar som jag gott och väl kan leva på tills nästa utbetalning kommer. Gött som sjuttsingen!
Nu ska jag och Bob Dylan slumra in. Eller ja, han ska sjunga, och jag ska slumra. Vi brukar göra så när vi ses.
Imorgon ska jag förresten ta mod till mig och fråga en gammal vän om denne vill fika eller göra nåt snart. Om denne inte skulle vilja det, så får den väl säga det. Det är väl inte hela världen egentligen. Men blir ändå lite nervös. Tiden har ju gått, och folk förändras. Men det skadar ju icke att fråga.
Huruvida jag får vandra the walk of shame eller inte får ni läsa i bloggen den dagen det bestäms.
dj.
Kommentarer
Trackback
