denke

Härliga himmelske fader! Kalmar vann äntligen! Jag ser det som ett tecken på att världen faktiskt är god innerst inne, eller ja, i grunden, så att säga. Tänk att sport kan vara så fängslande. Det jag gillar mest med sport är dock gemenskapen som bildas. Alla blir likvärdiga, och bakgrunder och livserfarenheter glöms bort för en stund. Det är dessutom härligt att sport sker på så många olika nivåer. Idag fanns samhörigheten med smålänningarna, i fredags med sydölänningarna och för någon vecka sedan fanns samhörigheten med hela svenska folket. Ja. Det jag vill få fram är alltså att sport skapar gemenskap, tillomed för oss som bara är åskådare. Love it.



Imorgon är det tänkt att jag och Johannes ska ut och springa. Ja ni läste rätt. Och hur fel det än låter, så ska det FÖRBASKEMIG bli av. Det är ju typ morgondagens enda planerade grej, så så himlans svårt ska det ju inte vara att få in i schemat. Får se, dock, om jag kan hitta mina springskor..


dj.